Lunch koma & utsikt

 

Jag fullkomligen går rakt in i en vägg då klockan slår 13.00 och jag har fått i mig min lunch.
Jag har aldrig tidigare haft det problemet efter lunch. Vad kan det bero på?
Analyserar det mesta, om hur mina vanor har ändrats från då & nu, för att jag ska
få ett slut på detta.

Då jag normalt är ganska speedad och pratar oavbrutet så ställer jag mig nästan frågan själv
om varför jag är så tyst... ha ha, dagens I-landsproblem.
Mina kollegor måste dock tycka att detta är den absolut skönaste timmen under dagen, då de får som absolut mest gjort. Utan en ettrig röst som ska lägga sig i "allt".

Det är det andra problemet jag har, koncentrationen. Det är inte den starkaste sida hos mig.
Kan vara extra svårt då vi sitter i så kallade öppna landskap i grupper om fyra...
Min chef har dock den bästa förmågan, att kunna stänga av öronen, typ helt!

Många gånger man försöker få kontakt med henne, obs att vi sitter 1 meter ifrån varandra, kan det ta upp till 2 minuter innan hon reagrerar på att jag sitter och vinkar och tjoar framför henne.
Skönt för henne helt enkelt ;-)

Nu har dem tagit bort plasten från fönstrena på kontoret, lovely.
Åter skymtar man denna fantatiska utsikt...

Nehe, nu ska jag jobba på koncentrationen.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0